När jag läste kursen Kritiska djurstudier på Lunds uni så blev jag bekant med begreppet KARNISM. Det är ett ord som sammanfattar fenomenet att vi inte kan tänka oss äta djur eller katter, men däremot grisar och kor. Det är spännande att följa mediers diskussioner om detta, och analysera vad vi har lärt oss är normalt och icke normalt. Jag har tidigare skrivit om 10 anledningar att bli vegan, där bland annat skriver jag om hälsofördelarna och även de psykiska fördelarna som kommer med att ändra till en vegansk livsstil, men en av de främsta anledningarna är karnism. 

Minns ni hysterin när Ikea hade hästkött i sina köttbullar? Det är våra egna skapade normer som styr vilka djur som får dödas och vilka som inte får det. Innan jag blev vegan så hade jag en policy om att bara äta vilt. Jag intalade mig att då är det åtminstone inte ett djur som lidit hela livet i en fabrik. Men ett vilt djur känner ju också smärta när det skjuts? Om jag kan överleva utan att döda ett vilt djur (på avstånd med ett skjutvapen, som en fegis). Detta är en av de många anledningarna som jag blev vegan, för ju mer man går in i begreppet karnism så blir allt så ologiskt. Men samtidigt förstår jag att ibland skapar man normer som blir nästan som lagar, och det är så mycket känslor kopplade till husdjur, men däremor, eftersom vi inte längre har stark koppling till bondgårdar, så är vi inte så emotinellt fixerade vid grisar och kor.

Hur känner ni inför detta? Är det något djur ni absolut aldrig hade kunnat äta, men ett annat som ni inte har något emot? OBS jag dömer ingen så var öppna, vill gärna diskutera från olika perspektiv 🙂

Glöm inte följa mig på instagram, där jag postar spännande innehåll dagligen.

Kram